Jag samlar planteringskärl, växter och jord. Redo att sätta igång. Det är när jag tar den där första näven lecakulor som ska ligga i botten av hinken som jag liksom träder in i en annan värld. Jag börjar prata med mig själv, högt. Jag berättar vad jag gör, vad jag ska göra sen och hur bra växterna kommer att få det. Jag pratar med dem: ”Nu blandar jag ner sand i jorden så kommer ni att få det bra här i hinken”, säger jag till lavendeln. Det är nästan som att jag är med i ett trädgårdsprogram som jag leder. Någon som känner igen sig? (snälla?). Jag är så inne i detta flow att allting runt omkring mig försvinner. Bubblan spricker när någon i familjen plötsligt dyker upp och undrar: ”Och vem pratar du med?”.
Liksom i de flesta trädgårdsprogram lagar även jag (läs L) en härlig sommarrätt till lunch; Parisare, dvs biff med stekt ägg, fräscha tomater och gräslök. Delikat! När jag äter den pratar jag inte för mig själv, högt, utan jag konverserar med L.
Hur blev då resultatet av dagens trädgårdsprojekt? Jo, så här:
Jag älskar lavendel. Skulle vilja ha ett helt hav men tyvärr trivs den inte så bra i vår leriga jord. Men man kan alltid njuta av den i hinkar.
Lammöron tycker jag också väldigt mycket om. Är utmärkta som marktäckare men än så länge vet jag inte var i trädgården de skulle passa. Chokladblomman är så vacker så den fick också ingå i samlingen.
Klematisen är av en italiensk småblommig sort. Känner inte alls till den men gillade bilden av den lilla, lila blomman och det vackra namnet: Étoile violette; lila stjärna. Spännande!
|
(Bilder: Villa Vårgatan) |
Varje sommar är heliotropen ett måste. Luktar otroligt gott av vanilj eller honung och borde finnas i var mans hem. Just nu sitter jag som tjuren Ferdinand och njuter av doften nöjd efter dagens trädgårds(program)projekt.
Ha en fortsatt fin kväll!♥