På framsidan finns det två rhododendronbuskar som stod här när vi tog över huset. Förväntansfullt inväntade vi vår första blomning - vilken färg var det på blommorna? Vita, snälla, det var den enda tänkbara färgen. Om blommorna inte var vita skulle buskarna bort. Klubbat och klart.
Av bilderna förstår ni att blommorna var allt annat än vita. "Som blåhåriga tanter", konstaterade jag besviket när de första blommorna slagit ut. Minns inte hur resonemanget gick sen, men buskarna fick stå kvar. Kan ha varit något med att bladen åtminstone är vackra. Blommorna har visserligen inte drömfärgen och det är möjligt att färgen inte matchar (läs: skär sig med) husets, men vad gör det? I dag gillar jag mina tanter och de åldras sannerligen med stil. Ja, de är riktigt läckra, faktiskt!
Kram♥
Snygga tanter, ser fram emot att träffa dem i verkligheten nästa helg! ;) Kram Hanna
SvaraRadera