Det är så typiskt. Man har jobbat hårt och sett fram emot ledigheten. Men det är som om okända krafter legat och lurat ett tag och straffar en direkt vid första ledighetsdagen – värsta förkylningen kommer som ett brev på posten. Har precis kommit på benen igen efter ett par dagar till sängs. Öppnar balkongdörren för att inandas lite frisk luft. Min blick fastnar då vid något vitt som sticker upp ur krukan med det lilla äppelträdet. Va? Är den fortfarande med? Åsynen av den vackra och envisa lilla skönheten räcker för att pigga upp en förkyld, trött och vårlängtande trädgårdssjäl. Det finns fler som kämpar på.
Kram ♥