Uterummet och försvunna värmeljus

(Bilder: Villa Vårgatan)

De två senaste veckorna har minst sagt varit intensiva. Efter dotterns student, studentuppvaktningar och förkylningar börjar lugnet nu att infinna sig. I trädgården växer det så att det knakar. L tyckte att det hade blivit lite väl mycket av det gröna och drog iväg på korståg med den elektriska häcksaxen i högsta hugg. Själv ägnade jag mig åt att piffa till uterummet. Upptäckte då att värmeljusen i ljuslyktorna på det nya lilla bordet vid dagbädden var borta. Visst fyllde jag på med nya igår kväll? Och nu när jag tänker efter så var det likadant igår morse. Det är visst fler som gillar värmeljus. Troligtvis en fågel, sa man på jobbet. Kan inte vara bra för magen ifall den nu äter stearinet/paraffinet. Det får kanske bli fågelfrön i lyktorna istället?

Kram♥

(kruka/Löddeköpinge plantskola, litet trädgårdsbord/IKEA, kuddfodral/HM)

Nytt piff till dagbädden

Dagbädden har fått nytt piff i svart och vitt. Kuddfodralen är köpta här.

Kram♥

Eva - ogräs: 1 - 0

Bilder: Villa Vårgatan

Ännu en helt fantastisk dag! Den senaste tiden har det växt så att det knakat i trädgården och då pratar jag inte bara om det som man vill ska växa. Idag förklarade jag därför stridslystet krig mot ogräset. Jag for runt som en tornado och när jag var färdig var trädgårdstunnan full. (Tilläggas skall att L hade hoppat på ogräset ett par gånger i tunnan för att utnyttja utrymmet till max. Han väger en del.) Förhoppningsvis dröjer det tills att ogräset vågar sticka upp näsan igen.

Kram från ogräsfronten♥

Tantig?

På framsidan finns det två rhododendronbuskar som stod här när vi tog över huset. Förväntansfullt inväntade vi vår första blomning - vilken färg var det på blommorna? Vita, snälla, det var den enda tänkbara färgen. Om blommorna inte var vita skulle buskarna bort. Klubbat och klart. 

Av bilderna förstår ni att blommorna var allt annat än vita. "Som blåhåriga tanter", konstaterade jag besviket när de första blommorna slagit ut. Minns inte hur resonemanget gick sen, men buskarna fick stå kvar. Kan ha varit något med att bladen åtminstone är vackra. Blommorna har visserligen inte drömfärgen och det är möjligt att färgen inte matchar (läs: skär sig med) husets, men vad gör det? I dag gillar jag mina tanter och de åldras sannerligen med stil. Ja, de är riktigt läckra, faktiskt! 

Kram♥