onsdag 31 oktober 2012

Höstmys i uterummet





Vår uteplats i kväll. Hängde upp en ljusslinga i armeringsnätet och tände lyktorna. Höstmys! 

Kram på er

söndag 28 oktober 2012

Sköna söndag


Skönt att bara vara. En go bok under en mysig filt i soffan, Melody Gardots ljuva stämma i bakgrunden, en varm kopp kaffe och eldens sprakande i öppna spisen. Och medan jag sov i natt fick jag en hel timme tillbaka. Så här långt gillar jag min söndag.

Kram

lördag 27 oktober 2012

The natural home

Foto: Debi Treloar


Vill tipsa om en otroligt vacker bok som heter The natural home av stylisten Hans Blomquist. Mycket inspiration från Frankrike, ren och skär njutning! 

Ha en fortsatt skön lördagskväll.

Kram 


söndag 21 oktober 2012

Gerbera från finaste vännen

Det knackade på dörren och utanför stod min goa väninna med blommor, till mig. Med älsklingsblomman. Bara sådär. Av ingen särskild anledning alls. 





Så tack fina C för att du förgyllde min dag (och mitt matrum), men framförallt för att du får mig att känna mig viktig.

Varm kram

lördag 20 oktober 2012

Äppelträdet


"Äppelskörden är riklig i år", sa L när vi kom ut i trädgården."Ja, synd bara att allt ligger på marken", suckade jag och började fylla trädgårdstunnan. Men det som från början kändes som en ganska tråkig uppgift förvandlades till en njutbar sådan. Det blev en leva-i-nuet-stund. Där satt jag och betraktade äpplen i alla möjliga former i olika faser av förmultningsprocessen, blev lite djup och tänkte på livets förgänglighet. Då kom jag också att tänka på denna fantastiska och vackra lilla berättelse om äppelträdet. Den vill jag förmedla till er, mina kära läsare. Läs, begrunda och ta till dig!

    
Äppelträdet

Av en anonym författare

I en stor hage växte en gång ett vackert äppelträd. Vid sidan om det växte en gran som var hög och mörk. En gång hade de båda träden varit lika små, men med tiden rände granen i höjden. Äppelträdet tyckte det såg ut som om granen växte ända upp till himlen. Själv bredde äppelträdet i stället ut sina grenar runt om sig. Varje vår översållades trädet av skyar med vit och rosa, ljuvligt doftande äppelblom. Om sommaren var det fullt av gröna små kart. Och när hösten kom, dignade trädet av röda, blanka äpplen. Då kom trädgårdsmästaren och plockade ned äpplena i stora lådor som lagrades ända fram till jul. Då togs de fram och avnjöts under julfirandet.

Nu var det en kall vinternatt. Allt var stilla och stjärnorna gnistrade som diamanter. Äppelträdet stod där i hagen och såg upp mot himlavalvet. Då såg det att granen hade fått en gnistrande stjärna i sin topp! En våg av avund gick genom äppelträdet. Varför kunde inte det bli lika högt och ståtligt som granen? Varför kunde inte det nå ända upp till stjärnorna och prydas i sin topp av en alldeles egen gnistrande stjärna?


Frågorna och missnöjet liksom skavde i äppelträdet dag och natt. Det var som om saven dunstade bort av nedstämdhet. Till våren bar äppelträdet bara några få blommor. På sommaren hängde några enstaka gröna kart i dess krona. Och om hösten fanns inte många röda äpplen på grenarna att plocka. När trädgårdsmästaren kom för att skörda äpplena förundrades han stort. Han lade sina händer på trädets stam och frågade helt stilla:

– Vad fattas dig, kära äppelträd? Du har ju burit så mycket frukt förr.

Det gick en suck genom trädet som fick stammen att darra. Det kände trädgårdsmästaren med sina händer. Som den kloka trädgårdsmästare han var, kunde han höra trädets klagan:

Jag vill också nå upp till stjärnorna som granen. Jag vill också ha en egen stjärna i min topp.

Då tog trädgårdsmästaren ett av trädets få äpplen och gjorde ett tvärsnitt i mitten med sin lilla fällkniv. Där inuti blev en vacker femuddig stjärna synlig. Tröstande sade han:

Vi är alla olika, kära äppelträd. Du behöver inte sträcka dig mot himlen för att få en stjärna. I varje äpple som du frambragt finns en stjärna. Det gäller bara att du kommer ihåg att stjärnorna finns där, fast de inte syns. Du är full av stjärnor! Så är det också med oss människor. Vi bär alla en stjärna inom oss. En levande, osynlig stjärna, som vi må minnas. Då kände den gamle trädgårdsmästaren hur ännu en suck drog igenom äppelträdets stam. Men den här gången var det en suck av lättnad.

När våren kom var trädet överhöljt av vitrosa doftande äppelblom. På sommaren var det fullt av små gröna kart. När hösten kom dignade det av röda blanka äpplen. Och under vinterns vila mindes äppelträdet de gnistrande stjärnorna – inuti.


〫〫〫
Kram

torsdag 18 oktober 2012


Charlie vaktar en del av flocken. 

〫〫〫
Kram

fredag 12 oktober 2012

Matrummet

Jag bara älskar vårt matrum. Det ligger i direkt anslutning till vårt kök och är helt klart det mest lyckade projektet vi gjort i vårt hus. Glasdörrar och takfönster ger en fantastisk rymd och mycket ljus. 


Härifrån har vi utsikt över trädgården och eftersom rummet vetter åt norr har vi inga större problem med att det blir för varmt på sommaren. Tidigare fanns det ett trädäck här men när vi gjorde tillbyggnaden sparade vi en snutt av det. Med hjälp av bambu, plank, dörrar och glastak skapades vårt härliga uterum. Mellan uterummet och matrummet har vi vikdörrar så att vi kan öppna upp och duka långbord om det skulle behövas.




Här samlas vi i familjen, inte bara för att äta och umgås utan också för läxläsning och jobb. Jag sitter gärna i soffan med ett glas vin och pratar med L medan han fixar helgmiddagen. I soffan njuter jag även av en go tidning eller två, värmande filtar och ulliga fårskinn. Det och tända stearinljus håller undan höstmörkret för mig och sätter guldkant på livet.

Ha en fortsatt skön och härlig helg!

Kram

söndag 7 oktober 2012

Jag tycker att det är roligt att skapa saker. Allt som är kreativt är kul. För mig är det en av källorna till glädje och välbefinnande. När jag var liten gillade jag att sy. Ett tygstycke tillsammans med en resårremsa blev en ursnygg och modern kjol till barbie-dockan. Resten av tyget blev ett fantastiskt täcke till hennes häst. Men intresset svalnade någonstans under skolåren. Jag insåg att det här med att sy nog inte var min grej i alla fall. I takt med textilfrökens kritiska ögon och skarpa order "Sprätta, sprätta, sprätta!" sjönk väl självförtroendet.


Men när jag så fick barn väcktes intresset igen. Jag bestämde mig för att lära mig sy. Själv. Jag började med enkla mönster, sådana som ger ett snabbt resultat. Det blev en del täcken och kuddöverdrag. Men ju mer jag lärde mig desto roligare blev det och efter hand vågade jag mig på lite svårare saker. Det var en underbar känsla att se mina barn i kläder som jag hade sytt. Jag var stolt och de nöjda och glada. 


Även om de är stora nu tycker jag fortfarande om att skapa till barn. De mönster jag syr efter idag är faktiskt i stort sett desamma som jag en gång började med. Jag utgår från något väldigt enkelt och lägger till något själv.

Att vara kreativ är något jag kan se fram emot, något som ger mig energi. Det är ett sätt för mig att ha kul och må bra. Man mår helt enkelt bättre om man ser till att ha kul med jämna mellanrum. Eller hur?

                 ♥
Kram
 

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...